Min man och jag har ett underbart förhållande, vi pussas och kramas ständigt och jämt, vi sover oftast sked och om vi nån gång inte gör det så ligger vi så nära man kan. Allt detta är underbart, speciellt nu begöver jag(vi) närhet och kärlek men jag saknar att inte kunna ha den närmsta närheten man kan ha i ett förhållande, alltså jag saknar sexet. Vi får inte ha sex förrän jag slutat blöda pga infektionsrisken och blödningarna kan ju hålla på i veckor... Jag saknar sexet med min man, dessutom vill jag försöka att bli gravid igen så fort som möjligt, jag blir ju knappast yngre...

Min bebis är död, borta för alltid. Min bebis som jag längtat så efter, jag kommer aldrig att få hålla den i mina armar, jag är så ledsen...

I fredags fick jag missfall precis som jag misstänkte. På morgonen så var min hund så konstig, hon var som ett plåster, ville bara vara nära, hon ville knappt gå ut och morgonkissa... Hon ville bara vara med mig, hon buffade och puffade, slickade på mina ben och armar. Jag sa till maken att jag var orolig för att något var fel eftersom hunden reagerade så där, mycket riktigt så hade jag tyvärr rätt i mina misstankar.