En underbar dag har passerat, den är väl i och för sig inte riktigt slut ännu men dagen börjar att övergå till kväll.

Jag hämtade sonen efter skolan, vi promenerade hem med lillebror i pulkan när vi passerade två kvinnor som stod stilla i en korsning vid en åker, vi solar sa de. Vi stannade till för sonen ville också sola. Jag såg snön glittra i solskenet och skickade iväg ungarna i pulkan nerför åkern på skaren och hej vad det gick, jag blev riktigt sugen på att åka pulka själv. Barnen kämpade sig upp igen och så åkte de i full fart nerför åker´n och så upp igen i minst 30 min. Själv så stod jag och njöt, -4, strålande sol som dessutom värmde, klarblå himmel, vindstilla och lyckliga barn, gud vad jag kände mig rik då, har en man som älskar mig över allt annat, två helt underbara barn, en galen hund, ett mysigt hus och så friheten att kunna njuta av vår underbara natur! Jag är verkligen lyckligt lottad!

Kvällen kommer att avnjutas mysande i soffan med maken, med en öl och lite jordnötsringar som sällskap samtidigt som vi slötittar på Let´s Dance, vi kommer knappast att vara vakna då det är dags för utröstning om jag känner mig själv men det har ingen betydelse för vi har fått vara tillsammans älsklingen och jag.

Strålande sol, -2,5 grader en perfekt dag att vara ute... Teoretiskt ja, men praktiskt nästan omöjligt, det blåser så att det känns som -35 och då blev det inte lika roligt. Jag får alltid sån städlust när vårsolen börjar att skina, vill slita ut allt och slänga in nya vårliga saker i mitt hem. Jag vill lägga in vår nya rumsmatta som går i beige, brunt och rosa, placka fram det rosa blockljuset, lägga ut en söt vårlig duk på bordet, det saknas bara en sak och det är orken. Är så himla trött, tror att jag ska lägga mig och sova en halvtimme och hoppas att orken återvänder.

Idag så tänker jag laga till en god middag till min älskade familj och så ska vi äta vaniljhjärtan till efterrätt, vi ska sen sitta och gosa i soffan och se på Bolibompa och bara känna hur mycket vi älskar varandra och hur lyckliga vi är över att just vi är en familj.

Det är nog inte meningen att vi ska få några fler barn... :-( I förrgår började jag att blöda så nu är det kört igen, jag vet att det återigen var ett missfall, kände igen värken och känslan och hunden var lika knäpp nu som förra gången... Jag vet inte om jag orkar gå igenom ännu ett missfall eller om vi har gjort vårt inom barntillverkning nu... Ska ta det lugnt och bara tänka på annat ett tag så får vi väl se hur det går. Jag vill naturligtvis ha ett barn till men jag vet inte om jag orkar med oron, att inte våga glädjas eftersom det kan bli ännu ett missfall... Den som lever får se...

Dagen har varit fylld av illamående, jag mår illa av dieselavgaser, cigarettrök, eldrök, matos, morgon-andedräkt mm.mm. Jag tycker synd om maken och barnen som vill morgonpussas då jag helst bara vill kräkas av deras gosighet närgångenhet... Det är dessutom väldigt besvärligt att promenera då jag utsätts för avgaser, eldrök och cigarettrök då jag passerar grannarnas tomter så jag går omkring med tuggummi, halstabletter och pyttesmå marshmallows i fickan för att mota bort illamåendet, jag kommer att rulla fram om det fortsätter.

Gjorde kokkorv istället för stekkorv till middag för att slippa stekoset men höll ändå på att kräkas då jag hällde bort det avsvalnade korvvattnet. Idag har jag mest hela dagen suttit med benen i högläge men ändå är de svullna som timmerstockar, det värker riktigt rejält i dem. Jag har ännu en punkt att sätta upp på skengravidlistan och det är att jag drömmer konstiga drömmar varje natt och även varje gång jag tar mig en middagslur, jag kan faktiskt inte minnas när jag drömde så här mycket sist.

Idag ringde jag till min barnmorska för att få lite råd, jag har ju läst att graviditetshormonet hCG kan finnas kvar i kroppen i upp till 9v efter ett missfall. Av den anledningen vill jag inte göra ett graviditetstest ännu även om jag är så nyfiken, vill ju inte att det ska visa + om det egentligen är -. Barnmorskan rådde mig i alla fall att avvakta i 2-3v med att göra ett test men samtidigt leva som gravid, så den 24/2 tänker jag testa, då är det ca 7v sen missfallet och de flesta gamla hormonerna borde vara borta, i alla fall så bör de endast ge ett svagt +, hoppas jag i alla fall... Men jag hoppas naturligtvis på att det är ett väldigt starkt + då. Jag hoppas att det går att uttyda vad jag menar med mitt svammel... :-)

Jag har börjat att få en massa symptom: mår illa, är trött, anfådd, har svullna ben, molvärk i livmoder och svank, dragningar/stickningar i livmoder/ljumskar, kissnödig oftare än vanligt. Är antagligen bara skengravid men jag kan inte låta bli att hoppas...

Pratade med svärmor igår och hon pratade om sommaren och våra planer. Hon ville att vi skulle komma till hennes lantställe i början av aug. Ja det ska väl kunna gå att ordna eftersom det inte blir någon bebis då (barnet var beräknat den 12/8) sa jag. Nej, det blev ju inte så men det kan ju vara en ny på gång då sa hon... Jag hoppas att hon har rätt. Hon är go min svärmor, tänk att jag var rädd för henne innan vi träffats och den första tiden, när jag lärt känna henne så visade det sig att hon har ett hjärta av guld och bara vill allas bästa... :-)